Olle Helin [annual-exhibition]

Nästan överallt i en stad kan du finna färgstoff. Det går i gråbruna nyanser och har färdats långa sträckor, på bilar och under fotsulor. Det består av bland annat jord, lera, damm, gummi och kolpartiklar. Man kallar det för smuts. Smutsen grupperar sig på platser där regnet inte kommer åt dem och som människan förbiser. Platser som vägkanter, fönsterbleck, sprickor, springor, brofästen och tak.

Smutsen är ofta oönskad. Dess färgtoner påminner om röta, fattigdom, och exkluderas helt från både Newtons och Goethes färghjul. Brun är inte en ren kulör, utan ett samlingsnamn för just nedsmutsade färger, eller en blandning av alla primärfärger. Men detta gör också smutsens färg till kanske den mest mångsidiga färgen: den kan dra åt både det gula, det röda och det blåa, något ingen av de rena nyanserna kan göra. (du kan säkert föreställa dig en röd- eller grönaktig brun, men hur skulle en rödaktig grön ut?)

Under våren har jag börjat samla på dessa bortglömda färger. Jag beger mig ut i offentligheten med en pensel, akvarellpapper och vatten. Jag samlar upp färgerna med penseln, och applicerar dem i ordning på pappersarket. Vissa ark består av färger samlade under en vandring, andra av färger från en specifik plats. Men lika mycket som det är en undersökning av färg, är smutsarkivet också en metod för att undersöka staden. Smutsens spår leder en till de förbisedda platserna där smutsen samlas. Smutsvandringarna, likt en dérive, blir till ett experimentellt sätt att utforska staden på.




English version. You can find pigments almost anywhere in a city. It comes in greyish-brown hues and has travelled long distances under cars and soles. It consists mainly of soil, clay, dust, rubber and coal particles. We call it dirt or dust. This dust gathers in places where rain can’t reach and that humans overlook. Places like roadsides, window ledges, cracks, crevices, bridges and roofs.

Dirt is often unwanted. Its colour reminds us of decay, poverty, and is excluded from both Newton’s and Goethe’s colour wheels. Brown is not a pure hue, but an umbrella term for “impure” colours, or a mixture of all the primaries. But this also makes brown perhaps the most versatile colour: it can pull towards yellow, red or blue, something a pure hue cannot. (you can probably imagine a reddish or a greenish brown, but what about a reddish green?)

I have started to collect these forgotten colours during the spring. I go out in the public sphere with a brush, aquarelle paper and water. I gather pigments with my brush and apply them in order on the paper. Some sheets consist of colours gathered during a walk, others from a specific location. But as much as this is an investigation of colour, it’s equally much an investigation of the city. The dust trails lead you to the overlooked parts where dust aggregates. These walks, like a dérive, are an experimental way to move around in the city.